Monikas/Lillis blogg - My blog

Monikas/Lillis blogg - My blog

Om denna blogg - About the Blog

SWE - Först och främst är tanken med bloggen att nära och kära ska kunna få uppdaterad info under min 4-veckorsresa i Thailand. Ifall det hela utvecklar sig till något mer får vi se så småningom...

ENG - In the first place this blog is created to let family and friends to read about my trip in Thailand. If the blog expands to something more, we will eventually see...

110502 - Hopprädsla

Förändringar - livetPosted by Monika Tue, August 30, 2011 21:51

Jag är typ rädd för att hoppa (med Fiesta). Det beror förstås på att det hyfsat ofta, enligt mig, inte går så bra. Tycker att vi ofta kommer fel på hinder och att det är nästan omöjligt att få det att kännas helt bra. Det är tex svårt att få ett lagom ”sug”, att Fiesta är pigg och ”på”, men ändå på ett lagom sätt så att hon är justerbar samt att jag ska våga/kunna lita på att hon hoppar.
Upp till 80 cm är det inga problem, för över små hinder kan man komma lite hur som helst och man kan ändå ta sig över även om hoppet blir lite tokigt. Men över 80 cm, då blir det läskigt… När jag tänker på det vid annat tillfälle än när jag just ska hoppa, då tänker jag att ”äsch, ALLA hästar kan hoppa minst 1 meter utan problem, det är ju en baggis”! Men, när jag sen står inför att verkligen ta mig över ett hinder, då börjar jag ”darra”…

Man skulle kunna tänka att eftersom hoppningen inte går så himla bra och jag är rädd, så borde jag lägga ner det här med att hoppa! Vad vinner/tjänar jag på att göra något jag tycker är läskigt och som inte går nämnvärt bra?!? Det ingår dock banhoppning i fälttävlan och vill jag vara med i fälttävlan måste jag också hoppa vanlig banhoppning… Och när det går bra så är det ju himla kul att hoppa!

Lägsta klassen i fälttävlan som man kan vara med på, där ligger hindren i banhoppningen på hela 95 cm! Banhoppningen är den gren jag bävar inför då det är dags för fälttävlan! Dressyren är förstås ingenting och terrängen är mer lustfylld, även om det förstås kan vara lite utmanande, men banhoppningen vet jag aldrig om jag ska överleva… På tävling har det iofs gått hyggligt bra på banhoppningen, trots allt. Tror att jag har en hel del ”spöken” uppe i huvudet som stökar till det för mig… Jag VILL kunna hoppa åtminstone hinder på 120 cm (har faktiskt till och med hoppat ett hinder på 135 cm med min förra häst, men det var med hjärtat i halsgropen!), men kombinationen jag och Fiesta fixar inte mer än max 90-95... (och inte ens det känns säkert…)
I terrängen tycker jag konstigt nog att det är helt ok med högre hinder, men inte så mycket högre iofs… ;)

När jag tänker efter vad jag har i min ”ryggsäck” gällande banhoppning så kanske det trots allt inte är så konstigt att jag tycker att det är läskigt. Min förra häst, eller kombinationen jag och den hästen, var inte heller så bra på hoppning. Vi tränade hoppning en hel del, framförallt i början och tävlade också en del, men det blev också hyfsat ofta tokigt, antingen stopp/vägran eller kråkhopp över hindren. Jag har inte riktigt tänkt på det eller insett att min förra häst är i princip den enda häst jag har hoppat, jag har aldrig hoppat hästar som gör det bra eller fått rätt coachning så att jag fått till det med min egen häst. Det kan ju hända att jag ”projicerar” det jag har i mitt ”bagage” på Fiesta och att det är därför det inte går direkt strålande?! Går det att få tillgång till duktiga hopphästar för att träna på/med för att lära mig hur det borde vara, slappna av och få till det bättre med Fiesta? Har funderat över att köpa en till häst, som är äldre och erfaren, som jag kan lära mig ifrån, men det funkar tyvärr varken tids- eller pengamässigt med en till häst…

Spännande fortsättning följer, den som lever får se…

KraM

  • Comments(2)//blog.bjelton.se/#post210